Den 26 december 2010 trädde Tom vigselringen på Marias finger vid en bordlig vigselakt.
De hade träffats året innan.
– Vi träffades genom gemsamma bekanta i början på 2009, börjar Tom berätta.
– Det var en fotbollsfest. En av mina lagkamraters lillebror var där och han är kompis med Tom. Det var en ren slump att vi träffades, fortsätter Maria.
Vad var det ni fastnade för oss varandra?
– Intresse fanns från båda håll redan första kvällen. Vi pratade massor. Vi började att umgås som kompisar, säger Maria.
– Den sommaren blev vi tillsammans, säger Tom.
Tom och Maria förlovade sig på sommaren året därpå.
– Det skedde inte i samband med något direkt frieri. Det var diskussioner och samtal som ledde fram till frieriet. Vi har den inställningen att vi ville vara gifta innan vi flyttade ihop, säger Tom.
– När vi bestämde oss för ett liv tillsammans var det självklart att vi skulle gifta oss, säger Maria.
Tom har under åren, säger han själv, fått en och annan gliring från Maria för att han inte föll när på knä och friade.
– Fast jag tror inte att det är så vanligt att det går till så, det är nog mer på film. Ofast vet nog tjejen när frieriet är på gång.
De gav sig ut för att leta efter vigselring.
– Det var roligt att kunna berätta för familjen och vänner att vi skulle gifta oss, säger Maria.
Har ni fått några reaktioner på att ni gifte ser så unga?
– Mest att folk är nyfikna, svarar Tom.
Vigselakten skedde i bygdegården i Fornåsa, där Maria har en del av sina rötter. Lisbeth Sager var förrättare.
– Efteråt hade vi en bröllopsgudstjänst, säger Maria.
Maria hade lägenheten sedan tidigare och dit flyttade Tom in efter giftermålet.
– Vi ville gärna ha barn, men det var med stor ödmjukhet vi funderade i de banorna, det är inte alla förunnat att bli förälder, det kunde bara ha blivit vi.
Men barnen kom, först Lea som är två år och sedan Sara som är fyra månader.
– Att Tom verkade så barnkär var en av grejorna som var så lockande med honom. En del killar skulle ju bara springa i väg om man hade börjat prata om barn, men Tom sade tidigt att barn var precis vad han också ville ha ut av livet.
Det är inte för otroligt att Lea och Sara blir storasystrar framöver.
– Barn är välkomna, de är lycka, säger Maria.
Maria och Tom känner sig lyckliga med sin lilla familj och över att vara gifta.
– Jag tror att det är lättare att man går isär om man inte har löftena till varandra. Och äktenskapet är en trygghet för barnen, säger Maria, som är föräldraledig sedan Lea föddes.
Tom har också varit föräldraledig och plockat ut ett par dagar i veckan under en period.
Deras stora gemensamma intresse förutom familjen är sport, både att se på och att utöva.
– Vi brukar spela volleyboll i Varamon, säger Maria.
De är engagerade i S:t Thomas lutherska församling där Marias pappa är pastor.
En kväll i veckan spelar Tom schack i schacksällskapet.
– Vi reser inte eller har så stora drömmar. Vi känner oss nöjda med vardagen och att vara tillsammans, menar Maria.
Fast en större lägenhet eller ett hus kan de tänka sig på sikt.
– Men just nu prioriterar vi att vara hemma med barnen så länge som möjligt, det känns så meningsfullt.