Ledare Utan platser som Rotterdam skulle det vi kallar globalisering vara omöjligt. Men utan öppenheten – från 1500-talsfilosofen Erasmus av Rotterdams budskap om religiös tolerans till dagens 400 meter långa containerfartyg – är det också omöjligt att föreställa sig Rotterdam.

Det kan tyckas motsägelsefullt, men för den som vill förstå dagens europeiska politik, invandringsmotstånd och kritik mot islam, är det på denna genuint kosmopolitiska plats man måste börja. Det var här högerpopulisten Pim Fortuyn, som mördades 2002, verkade. Fortuyn var en osannolik högerpopulist. För öppet homosexuella män blir sällan framgångsrika högerpopulistiska ledare.

Precis som andra högerpopulister spelade han på en rädsla för muslimer. Men medan högerpopulism vanligtvis förknippas med motstånd mot liberalism gick Fortuyns version inte att separera från liberala framsteg. Budskapet var att islam hotar den liberalism som är en central del av den nationella identiteten i Nederländerna – tolerans, hbtq-rättigheter, jämställdhet och yttrandefrihet.

Fortuyns tid i det politiska rampljuset blev kort. Men hans budskap har fortsatt prägla den politiska debatten i Nederländerna.

Inför valet idag har premiärministern, liberalen Mark Rutte, talat om att invandrare som inte kan bete sig normalt, utan trakasserar homosexuella och kvinnor i korta kjolar eller anklagar holländare för att vara rasister, inte har något i landet att göra.

Den bärande idén för högerpopulisten Geert Wilders, vars parti väntas gå framåt i parlamentsvalet, har sedan 12 år tillbaka varit att den holländska toleransen hotas av islam. Bland annat har han beskrivit religionen som en totalitär ideologi jämförbar med nazism.

Wilders är en vulgär kolportör av hat. Och man kan på goda grunder ställa sig skeptisk till politiker som vill definiera normalt beteende.

Ändå kan ingen liberal som vill vara relevant i dagens samhällsdebatt ducka för vad som kan beskrivas som den liberala mångfaldens målkonflikter. För kan en liberal som är stolt över framgångar för hbtq-rättigheter verkligen acceptera att det i mångfaldens namn tillåts växa fram stora parallellsamhällen där dessa rättigheter fördöms? Eller kan förespråkare av ett liberalt och jämställt samhälle låta försvaret för mångfald leda till att patriarkala kulturer accepteras på bekostnad av kvinnors rättigheter?

I Nederländerna har dessa frågor politiserats fullt ut. Det vi såg i förra årets debatt om svenska värderingar är sannolikt bara en föraning om vad som väntar i Sverige. Frågan om hur samhällen djupt präglade av de senaste decenniernas liberala framsteg ska hantera mötet med dem som har en annan idé om det goda samhället lär förfölja oss under lång tid framöver. (Liberala nyhetsbyrån)