När det gäller att locka till sig väljare för att få lägga beslag på makten kan omdömet bevisligen försvinna från människor.
Effekten kan bli att tidigare hjärte-
frågor överges till förmån för något som på kort sikt kan verka mer attraktivt och locka till sig röster. Effekten kan bli att ideologier och rationella åsikter överges till förmån för populism och godtycke.

Trovärdighet är direkt nödvändigt att utstråla om man utger sig för att vara en kandidat till en politiskt viktig roll.
Det gäller både på riksplanet och på det lokala planet, oavsett partitillhörighet.
En som har misslyckats med trovärdigheten är det grönröda blockets statsministerkandidat Mona Sahlin, vars siffror enligt alla mätningar ligger i botten. Gång på gång råkar hon illa ut och den senaste fadäsen handlar om den stora valutan i Europa.
Att euron för med sig både fördelar och nackdelar råder det inget tvivel om. Turism och handel gynnas direkt av en gemensam valuta och unionen är också ett politiskt ställningstagande om solidaritet och enighet.
Samtidigt innebär euron att politikernas ansvar för nationernas respektive ekonomier ökar, eftersom hela områdets ränta sätts på en enda nivå.

Det relativt nya eurolandet Greklands ekonomi är som bekant i svår kris och flera andra nationer kan stå på tur.
Detta har fascinerande nog fått Sahlin att vackla i frågan om eurons vara eller inte vara i Sverige. Från att tidigare ha varit klar förespråkare har hon nu intagit någon form av ”utvärdera, vänta och se”-attityd eftersom opinionen har påverkats av medelhavskrisen. Det är fegt.
Den som tänker längre än näsan räcker förstår att krisen i Grekland inte är eurons fel. Krisen beror på åratal av enorma underskott och fiffel med redovisningen av finanserna. Att krisen nu inte blir värre beror däremot enbart på euroländernas och internationella valutafondens insatser.
Utan en stark valutaunion hade Grekland med stor sannolikhet kollapsat och ytterligare en krisvåg hade sköljt över världen. Det hade vi verkligen inte mått bra av.

Att ha en högsta politisk ledare som vacklar på det här sättet så fort det blåser snålt är ingenting som vare sig Motala, Vadstena, Östergötland, Sverige eller Europa förtjänar.
Det är oerhört viktigt att genomskåda dessa populistiska kappvändare som inte vågar stå fast vid sina grundläggande ideal och åsikter bara för att det råkar vara impopulärt under en tid.
Vi behöver inga fegisar. Vi behöver politiker som står upp för sina åsikter. Tänk på det när du lägger dina röster i de olika valen i september.