Vi vill nedan bemöta en del av de brister i resarchen som ledarskribenten missat och förklara vårt ställningstagande.
Redan 1962 fattade regeringen beslutet att fastställa detaljplanen för Pariserviken, efter lång process med möjlighet att komma till tals från såväl fastighetsägare och allmänhet.
Detaljplanen gav kommunen skyldighet och möjlighet att lösa in de fastigheter i området för att skapa så kallade allmän platsmark till gagn för alla Motalabor och besökare.
Kommunen valde dock att inte verkställa beslutet delvis på grund av de enskilda fastighetsägarnas uttryckliga önskan att få bo kvar i området. Dock omprövade kommunen beslutet att lösa in och riva fastigheterna när man påbörjade detaljplanearbetet för området 2005.
Förutsättningarna för arbetet med en ny detaljplan var också en skyldighet för fastighetsägarna att ansluta sig till det kommunala VA-nätet samt att få till en bättre tillfartsväg och gatubelysning i området. Inför Översiktsplan 2006 framförde många Motalabor att det är viktigt att kunna gå längs strandlinjen.
I planen var det endast ett parti, FP, som lade mer vikt vid det privata strandägandet i Pariserviken.
När det nu visade sig att den privata marken inte alls inkluderar hela strandbredden och inte heller vattnet där utanför, kändes det självklart att föreslå att kommunen ska lösa in stranden upp till stödmuren. En av anledningarna är alltså att det är viktigt att många ska kunna gå där.

En annan mer praktisk anledning är att det kommer bli svårt att veta var gränsen går i och med kf-beslutet. 1,5 meter upp mot tomterna från normalvattenståndslinjen – hur ska någon kunna veta var den gränsen går? Därför valde vi att föreslå att den privata marken ska börja vid stödmuren.
Vi socialdemokrater skiljer inte på vilka som äger husen/marken i ett detaljplaneområde – helt i enlighet med lagtexten. Översiktsplan 2006 fastställdes och när kf tagit ställning valde vi att följa det beslutet. När det nya planförslaget började sin vandring i den demokratiska processen, valde vi att reservera oss till förmån för ny gräns vid stödmuren.

Det är vår rätt att föreslå alternativ till beslut och att reservera oss mot beslut, som vi inte kan stödja. En fullt politisk enig teknisk nämnd stödde också vår linje, detta med hänsyn till allmänhetens möjligheter att vandra längs stranden. Även Länsstyrelsens yttrande visar på vikten av allmänhetens tillgång till stränderna. Länsstyrelsen skriver också om det svåra i att se gränsen i sanden.

Johan Andersson (S)
gruppledare, plan- och miljönämnden
Ingrid Carlsson (S)
före detta ordförande i översiktsplanegruppen
Camilla Egberth (S)
oppositionsråd

Svar till:
Johan Andersson, Ingrid Carlsson och Camilla Egberth.

Intressant är att repliken missar ofattbara 43 år av processen, som inte är alldeles lätt att sätta sig in i med tanke på den ohemult långa tid som förflutit. Varför en lösning inte har påbörjats tidigare är obegripligt och en skamfläck för Motala, som nu åtminstone delvis filas bort.
Nu betalar markägarna VA-anslutning, det blir ordning och reda.
Strandremsan blir tillgänglig för allmänheten. Kartor redovisar vad respektive fastighet omfattar.
Bevisligen är inte strandpromenaden något problem, inte en enda privatperson har protesterat mot lösningen. Politiker bör respektera detta, i stället för att slösa bort ännu mer skattemedel och orsaka ännu mer vånda hos de drabbade fastighetsägarna. Låt dem i stället få njuta av en efterlängtad sommar med möjlighet att ta vara på sin egendom och utan en ständigt gnagande oro.

Tobias Josefsson
ledarskribent