Därför är det viktigt för väljaren att vara generellt medveten om problematiken, i det här sammanhanget kan man inte lita blint på någon.
En av de frågor som förväntas bli viktig för utgången i det kommande riksdagsvalet 2010 är den kring beskattningen av pensionärer. Det är i högsta grad en konkret fråga för många väljare i vardagen, oavsett om pensionärerna i fråga råkar bo i Jokkmokk, Lund eller Vadstena.

Vissa upprörs nu av att pensionerna sjunker, vilket i och för sig är förståeligt. De allmänna prisnivåerna i Sverige har under de senaste åren sjunkit och därför måste dessvärre också pensionssystemet hänga med nedåt för att inte kraschlanda. Systemet för pensionens storlek är gemensamt utformat både av partierna i Alliansen och av Socialdemokraterna. Därför är det i dagens läge felaktigt att klandra antingen den ena eller andra sidan för just denna rimliga utveckling.
En annan i sammanhanget aktuell fråga är att regeringen har sänkt skatten på arbete, och det rejält. Det är en aktiv del i regeringens långsiktiga plan för att få fler personer i arbete. I längden ger det i sin tur bättre förutsättningar för att kunna upprätthålla en välfärd värd namnet och har enligt beräkningarna resulterat i tiotusentals konkreta jobb.

Pengar till skola, vård och omsorg trollas som bekant inte fram ur statens kassakista. De härstammar tvärtom i första hand från arbete i privata företag. Endast härifrån fås resurser för en långsiktigt hållbar situation. Därför är det även för pensionärernas del av största vikt att stimulera arbete för den arbetsföra delen av befolkningen.
Om väljaren lyssnar på det rödgröna blocket, som i egenskap av opposition lägger an en mer aggressiv framtoning, framställs skillnaden i beskattning som en ”straffskatt”. Men ställ dig själv frågan: om en viss grupp får det bättre, får därmed en annan grupp det automatiskt sämre? Svaret är naturligtvis nej.

Verkligheten är dessutom sådan att den borgerliga regeringen ligger bakom en historisk skattesänkning för pensionärer. Över fem miljarder årligen är den sänkning som hittills kommit pensionärerna till gagn och mer planeras inför nästa mandatperiod. Det är betydligt mer än vad man kan säga om den tidigare tolvårsperiod med socialdemokratiskt styre, då skatten för pensionärer inte sänktes en enda gång.

Att använda ordet straffskatt är alltså felaktigt, inte minst med tanke på att verkligheten visar på rejäla skattesänkningar. Det är inte alltid lätt att hålla ordning på orden, och oppositionens illvilliga försök till språkmissbruk har misslyckats.