Oftast handlar det om personliga konflikter inom respektive partiavdelning, som till slut leder till att en eller flera individer väljer att hoppa av sina uppdrag för partiet. Olustigt nog sitter de många gånger ändå kvar som oberoende ledamöter i församlingarna, trots att de har valts utifrån sin parti­tillhörighet och inte nödvändigtvis för sin person.
Att på det här sättet sabotera för sitt tidigare parti är direkt omoraliskt. Inte i första hand gentemot partiet i sig, utan mot alla väljare som aktivt har valt att lägga sin röst på ett visst parti. På något sätt är det ändå till en viss grad förståeligt att det personliga planet har en väldigt stor betydelse i exempelvis kommunfullmäktige, men när problematiken även förflyttar sig till riksplanet är det dags att säga stopp.
Den tidigare riksdagsmannen för Moderaterna, Göran Thingvall, har nyligen lämnat sitt parti och gått över till Sveriges Pensionärers Intresseparti. Anledningen sägs vara att han känner sig motarbetad och är missnöjd med sjukvårdspolitiken.
Det är naturligtvis upp till honom var han vill höra hemma och det hedrar honom att han vågar ta steget att byta. Men när han trots detta behåller sin riksdagsplats och hotar att motarbeta den borgerliga regeringen av ren princip, då är han ute på både hal och tunn is. Det finns nu ett konkret hot från hans sida om att bidra till att fälla den framarbetade kärnkraftsuppgörelsen.

Om hans motsträvighet hade med ideologisk övertygelse om att kärnkraften måste bort till varje pris hade agerandet varit förståeligt. Tänkande individer är någonting positivt. Men, så är nu inte fallet och den uppstudsiga proteströsten från Thingvall kan mycket väl bli avgörande. Beteendet är tragiskt att se från en folkvald, inte minst med tanke på att han tydligen siktar på att även i fortsättningen be om väljarnas förtroende. Det han redan fått var uppenbarligen inte värt särskilt mycket, varför skulle det helt plötsligt ändra sig till nästa mandatperiod?

Frågan är då varför Thingvall och hans avhoppande gelikar inte behagar lämna plats för andra som har nya idéer och en positiv vilja att skapa någonting. Pengar är antagligen en anledning, att som avhoppare göra i stort sett ingenting för en riksdagsledamots lön förefaller bekvämt.
Det, i kombination med den barnsliga tjurigheten, gör situationen ännu mer pinsam.
Det är dags att sätta stopp för den här typen av politiska vildar, oavsett tidigare partitillhörighet, och om Thingvall önskar ha någon som helst heder kvar bör han omgående avsäga sig sina uppdrag.