Den här gången handlar det om hans generösa löneökning med 75 procent, från
80 000 till 140 000 kronor i månaden, i rollen som sjukhusdirektör i Västernorrland. Utöver detta har han även förhandlat till sig fri bostad, städning och tjänstebil. Som jämförelse kan det nämnas att Olofsson i och med det nya avtalet har en högre månadslön än statsminister Fredrik Reinfeldt.
Det är mycket möjligt att Olofsson rent faktiskt skulle kunna vara värd den lönen. Det är en realitet att det många gånger krävs mycket generösa avtal för att få rätt person på rätt plats. Men, när det gäller landstinget i fråga är timingen för lönehöjningen rent utsagt smaklös. Samme Olofsson har nämligen gett direktiv om att spara över 200 miljoner kronor till 2011, vilket sägs motsvara ungefär 700 tjänster inom vården. Att i det läget samtidigt få sin egen ersättning höjd på det här sättet är att skjuta sig själv i foten.

På det lokala planet i Östergötland är det förre vd:n för Östgötatrafiken, Leif Johansson, som har hamnat i fokus. Anledningen är att han efter sommaren 2010 inte behöver utföra några arbetsuppgifter, men fortfarande är anställd i företaget. Fram till våren 2012 kommer han att få ut över tre miljoner kronor i ersättning, utan motprestation under tidsperioden.
I Johanssons fall måste man delvis se till hur situationen såg ut då han rekryterades för ungefär tio år sedan. Då var det direkt nödvändigt att erbjuda höga ersättningsnivåer, men att ansvariga i dag kan låta honom gå sysslolös och ändå få ta emot en hög lön är inte rimligt.
Det är i sammanhanget nödvändigt att påpeka att det inte nödvändigtvis är Olofsson eller Johansson som borde vara främsta måltavlor för kritiken som framkommer. Det är de personer som har godkänt avtalen som bör förklara sitt agerande.

Vad är det egentligen för männi-skor som godkänner alla dessa till synes övergenerösa avtal med väldigt höga ersättningar? Hur tänker de egentligen och hur kan de motivera denna användning av skattebetalarnas pengar? Det är många viktiga frågor som i det här fallet ledande landstingspolitiker kommer att få brottas med framöver. Inte minst om de önskar att sitta kvar efter valet i höst.

Det har inte heller något med blocktillhörighet att göra, fenomenet finns oavsett om höger eller vänster styr. Det är en mer allmän fråga än så och den måste klargöras för medborgarna. Annars kommer det förr eller senare att gå över styr när fotfolket till slut har fått nog.