Från den 1 juli 2008 har Sveriges kommuner möjlighet att erbjuda kommunalt vårdnadsbidrag och nu har Mo-tala valt att hoppa på det tåget.
Enligt regeringen är syftet med vårdnadsbidraget att ge föräldrar möjlighet att tillbringa mer tid med sina barn. Vårdnadsbidraget ska också göra det möjligt med en mjukare övergång mellan föräldraledighet och arbete.
Dessutom kan man framhålla valfriheten inom barnomsorgen som ett argument för vårdnadsbidraget. Som med många andra åtgärder är syftet i grund och botten gott, men det är minst lika viktigt att fundera över vilka effekter som följer.
Vårdnadsbidraget gäller för barn mellan ett och tre års ålder och är på 3 000 kronor per månad. Det barn som får bidraget kan under tiden inte delta i den offentliga förskoleverksamheten.
I en undersökande enkät som gjordes i Motala visade det sig att 17 procent av dem som svarat var intresserade av vårdnadsbidraget, men att bara knappt tolv procent var beredda att säga upp sin barnomsorg för det. Skillnaden visar att föräldrar antingen oroar sig för att barnen ska få köa för att komma tillbaka in i systemet, eller att föräldrarna inser barnens behov av att regelbundet umgås med andra barn. Kanske visar det på båda delar.

Ett barn behöver umgås med både vuxna och andra barn för att utvecklas på ett bra sätt, inte minst gäller det språkutvecklingen. Barn med andra modersmål än svenska får dessutom möjlighet att på ett naturligt sätt möta det svenska språket, tvåspråkighet är något eftersträvansvärt. Dessutom får föräldrarna en naturlig och löpande interaktion med det samhälle som de kanske i vissa fall inte får tillräcklig kontakt med.
Åsikter om att vårdnadsbidraget är en potentiell kvinnofälla kan inte heller viftas bort. Erfarenheter från 16 månader med vårdnadsbidrag i Rinkeby-Kista utanför Stockholm visar att 99 procent av ansökningarna kom från kvinnor.
Det betyder inte att samma sak kommer att inträffa i Motala, men risken är överhängande att kvinnors dominerande roll i hemmet förstärks ytterligare när de hålls borta från arbetsliv och utbildning. I grund och botten är det individens ansvar att göra sina val i livet, men när det övergår till ett ohälsosamt samhällsfenomen är det rimligt att reagera.

Även ur arbetslinjens synvinkel är vårdnadsbidraget i högsta grad tveksamt. Sverige behöver fler förvärvsarbetande medborgare för att kunna klara av de utmaningar som står för dörren med en åldrande befolkning, inte färre. Det kommer att bli intressant att följa utvecklingen i Motala, men på förhand finns det många orosmoment som besvärar.