Detta är någonting som den borgerliga regeringen med utbildningsminister Jan Björklund har tagit tag i på ett till stora delar bra sätt. Denna höst har den nya gymnasiereformen GY11 börjat träda i kraft.
En förändring till det bättre är att inte alla nödvändigtvis måste ha högskolebehörighet. Det svenska utbildningssystemet har många olika delar och det finns ingen anledning till att alla ska bli akademiker. Tvärtom är det hög tid att uppvärdera mer ”fysiska” arbeten, som i dag kräver allt längre utbildning de också.
Den nya lärarlegitimationen är också ett steg i rätt riktning. Det har funnits för många lärarutbildningar som inte klarat av sitt uppdrag och för många lärare som inte haft tillräckliga kunskaper i sina ämnen och/eller pedagogik. Nu sker en åtstramning av detta, vilket förhoppningsvis kan leda till bättre lärare med i förlängningen högre status, och högre lön.

Även om mycket är bra med reformen finns det också avigsidor. Ekonomin är ett exempel. Visst är det så att reformen på sikt kan spara pengar för kommunerna om eleverna klarar av sina studier på ett bättre sätt. Kostnaderna för försörjningsstöd kan mycket väl komma att minska och det är något som alla tjänar på. Fler personer i arbete gynnar alla.
Däremot är det ett grovt feltänk att redan från första året skära ner på statsbidragen till gymnasiet. Det kommer garanterat inte att medföra lägre kostnader att ha två parallella system, som nu är fallet under ett par års tid. Det kommer garanterat inte heller att medföra lägre kostnader att se om och kompetensförstärka organisationerna för att eleverna ska få den utbildning de har rätt till.
Lägg därtill andra ekonomiska svårigheter för kommunerna och minskat elevunderlag. Det är uppenbart att ekonomin inom gymnasiet inte går ihop, något som bland annat Motala har fått känna av. Bildningsnämnden har bekymmer och farhågorna växer för att antalet lärare och andra vuxna i skolan kommer att minska drastiskt. Några löneökningar värda namnet är bara att glömma i det här läget, oavsett hur bra de olika lärarfacken försöker argumentera för sin sak.

Detta går rakt emot den utveckling som Jan Björklund eftersträvar. Läget är så pass allvarligt att det är dags för regeringen att tänka om gällande ekonomin. Det finns i nuläget inga direkta besparingar att göra i och med den nya gymnasiereformen, tvärtom.
Det finns dessutom all anledning att tänka om i budgetarbetet. De 5,4 miljarder som regeringen planerar att lägga på sänkt restaurangmoms skulle garanterat göra betydligt större nytta om de satsades på skolan.