Sverige går som på räls trots allt. Motala har följt trenden i vårt rike. Motala är än en gång en tillväxtkommun. En kommun som vill vara med. Trots alla varningar från visst håll att vi genom lån tar oss vatten över huvudet, skall det visa sig framöver att det som nu sker ger resultat och gynnar framtida generationer.
Den politiska debatten i Motala handlar mer om att socialnämnden visar ett underskott. Eller hur en annan majoritet i kommunen skulle kunna motverka detta. Historiskt sett går att konstatera att underskott skett i de flesta tider och även då Alliansen under fyra år var i majoritet. Och det har jag förståelse för, då det är rent omöjligt, enligt min mening att sia om vad som komma skall där socialnämnden har ett tvång att agera.
Vi har i dag ett politiskt läge som vi måste kunna hantera. I kommuner, regioner och på riksnivå finns det inte längre plats för att driva partiegoistiska frågor före det som är väl för helheten.
I Motala kommun har jag också uppmärksammat att i vissa frågor där de politiska partierna varit någorlunda överens, tills någon eller några protesterat. Vilket de har rättigheten att göra. Då har vissa partier gjort sakfrågan till partiegoism.
Ska vi få allt att fungera till allmänhetens bästa, som vi politiker fått förtroende att sköta, har vi också ett ansvar att leva upp till valresultat.
Vi lever inte i den värld som jag och mina åldersfränder växte upp i. Att allt var givet och bestående. Då var det Socialdemokraterna som gällde och gav oss de välstånd som vi lever av idag. Nu är det också Socialdemokraterna som är en garant för att välstånd ska råda. Men till skillnad från förr är allt nu inte så givet.
Jag är övertygad om att de flesta partier vill väl. Och har olika vägar till att nå sina idéer och att det inom partierna finns kloka människor som gemensamt skulle kunna åstadkomma det vi behöver idag. Nämligen det vår statsminister under fem år förespråkat. Blockpolitik är förödande. Samarbete över partigränser är nödvändigt.
Som socialdemokrat vill jag givetvis att vi blir störst. Men aldrig så stora att vi inte lyssnar på andra.
Leif Cederqvist (S)