I det budgetförslag som vi fick ta del av nyligen ser vi tämligen blygsamma skattehöjningar. Av den storm som en del orsakade kan man tro att landets undergång är nära, som exempelvis MVT:s ledarsida 21 april vill får oss att tro. Förslagen från regeringen är givetvis en käpphäst för Alliansen, då nuvarande regering till skillnad från föregående nu jämnar ut orättvisorna som Alliansen förorsakade mellan arbetande och sjuka och pensionärer genom jobbskatteavdraget, vilt påhejade av Sverigedemokraterna.
Skattepengar försvinner inte, utan dessa återgår till alla som av en eller annan anledning i ett solidariskt samhälle behöver hjälp. Svart eller vit är av samma kött och blod.
De blygsamma skattehöjningar som MVT:s ledare förfasar sig över, återgår, i den ena eller andra formen, till oss i form av nyttigheter som alla behöver. Och som på något vis måste finansieras.
I ett solidariskt samhälle, som socialdemokratin byggt upp är det det gemensamma som ger resultat. Och då tycker jag att en skattehöjning på tvåhundra kronor för de som tjänar femtiotusen kronor i månaden och genom jobbskatteavdragen, under alliansregeringens tid fick en skattelättnad på fem eller sex gånger mer är blaha-blaha, för att använda till argumentation till att skattetrycket ökar för alla.
Tvärtom är det på det viset att de som på grund av jobbskatteavdraget var förlorare under Alliansens regeringsinnehav, nu inte är några överlägsna vinnare, men är på väg att komma i jämvikt om den taktik som den nuvarande regering bedriver får gälla efter 2018.
Som tidigare sagt, skattepengar försvinner inte. De återgår, i en eller annan form till oss själva i form av nyttigheter som vi i olika tider av vår levnad är beroende av.
Skulle inte den förhatliga skatten finnas, som en del ser som en belastning på sin privatekonomi, hur skulle då det betalas som vi alla är beroende av.
Skola, förskola, högre utbildning, kollektivtrafik, sjukvård, äldreomsorg och mycket mer som skatten bidrar till och som fattig eller rik får tillgång till.
Visst innebär en skattesänkning att vi får mer över i plånboken. Men vi ska vara medvetna om att varefter skattesänkningen pågår får man använda det man har kvar i plånboken till att betala det som skatten inte räcker till. En del orkar med detta. Men inte de flesta.
Leif Cederqvist