Med Lalandia-projektets tillkomst handlar det i grunden om ett vägval och ytterst om en stor möjlighet för Motala att kunna expandera både befolkningsmässigt och tillkomst av en hel del arbetstillfällen ifall en framtida inriktning väljes så att Lalandia slutligen kan genomföras.
I kölvattnet efter Lalandia kommer det antagligen finnas behov av gamla och nyetablerade service- och tjänsteföretag som också i sin tur kan skapa ett inte obetydligt antal arbetstillfällen.
Det andra vägvalet handlar om att sitta still i båten och se med skräck och förfäran på en framtida förändring och utveckling. Om denna passivitet får överhanden tillsammans med nostalgisk längtan om kunna sitta i tystnad på altanen i Varamon med kaffekoppen i handen och lyssna på fågelsången så fixar sig framtiden automatiskt. Den bilden är garanterat falsk – dessutom bör man inte lägga ned tid och springa omkring och fjanta om markpriser, strandskydd och riksintressen, det är något helt annat som stå på spel som rör Motalas framtid.
Jag tror att Motala behöver göra upp med sitt förflutna som bruksort och se framtiden an och bejaka en omställning både fysiskt och mentalt – hur länge har inte denna ”bruksmentalitet” haft en i många stycken förlamande effekt på kommunen. Jag tar mig friheten att raljera lite – är det inte hög tid att bildligt ta farväl av de gamla bruksoriginalen – ”Laban”, ”Robban”, Svets-Olle”, ”Smed-Sven”, ”Smygen” med flera nu när nya tider stundar.
De övriga större kommunerna i Östergötland, Linköping och Norrköping, har en helt annan förutsättning på grund av sin storlek än vad Motala har, nämligen hit flyttar företag in i jämn ström och befolkningstillväxten är 1 500–2 800 per år beroende på vilket år man tittar på.
Slutligen gör man rätt i att erinra sig att Lalandia inte har sökt sig till Motala av godhet utan det är ett företag som alla andra som driver en verksamhet som ska ge vinst.
Birger Johansson