Svar på "Valet är vår enda chans", 12/6.
”Valet är vår enda chans” var rubriken på Christer Agerhalls insändare. Chans till vad? Inget av blocken kan trolla, för att driva en skola behövs elever. Liksom att det behövs boende för servicehus och trygghetsboenden. Tar de styrande fram kulramen och räknar kommer de snabbt nog att finna att både en elevplats och en plats i ett trekvartsfullt serviceboende blir betydligt dyrare än vad varje plats kostar i en fullbelagd skola och ett fullt utnyttjat serviceboende.
Ska du hålla jämförlig standard och ge personalen likartade ekonomiska förutsättningar blir båda institutionerna dyrare per boende respektive elevplats. Jag hävdar att det går att driva både Godegårds skola och serviceboende i både Godegård och Tjällmo men det förutsätter ett annat synsätt och ett annat sätt att budgetera.
Jag tror, med intill visshet gränsande sannolikhet, att privatisering av enheterna på landsbygden är en dödfödd utväg. Varje enhet i privat regim måste gå med vinst. Aktieägarna kommer aldrig att godta när en del av deras verksamhet måste subventionera andra delar. Kortsiktigt, ja, under en etableringsfas. Men sedan skall varje enhet bidra till förväntad vinst, eller säljas respektive avvecklas.
Men det finns ett annat sätt att budgetera, som bara en sammanhållen kommunal styrning kan åstadkomma. Nota bene, om insikten och viljan till helhetssyn finns hos de makthavande politikerna. En sådan styrning utgår från kommunen som en enhet men med olika förutsättningar, både positiva och belastande.
Det är en god maktutövning att väl fördela resurser så att varje del av kommunen kan utvecklas. Det betyder att pengar kan flyta från fullbelagda tätortsskolor till landsbygdsskolor med svajigt elevunderlag. Pengar kan flyta från tätortens boenden till boenden på landsbygden om det gagnar individer och samhälle. Men det innebär att politikerna både måste kunna förfoga över enheter med potentiella överskott och inse värdet i att stödja utvecklingsområden. Sens moral: Verksamheterna måste drivas gemensamt för gemensam nytta.
Gunnar Johansson