Vi som tränar på Hälsocentret Solbacken har blivit medvetna om att alla politiker vill ha bort oss, men vi förstår inte varför. Är det okunnighet om nyttan av att röra sig eller är det brist på empati?
Eller är det medvetenheten om att landstingen får ta hand om benbrott, alkoholskador, psykiska problem på grund av ensamhet med mera och medföljande kostnader? Ökade kostnader av ökad hemsjukvård och passiva uttråkade åldringar kommer kommunen inte undan. Att Solbackens patienter blir störda betvivlar jag. Varför blir vi då så vänligt bemötta av den personalen?
Hälsocentret ger inte bara nyttig rörelse utan är också en samlingsplats för många äldre, som inte tycker att de har så mycket gemensamt med de unga och vackra som tränar på de privata gymmen. Ett effektivt sätt att ta död på verksamheten på Solbacken är den som framkommit, nämligen att begränsa tiden för träning till två terminer och dessutom höja avgiften. För många med oförskämt låga pensioner är redan nuvarande kostnader oöverstigliga. Tanken från politikerna är att vi som tränar på Solbacken skall söka oss till privata gym, vilket är som Alliansen hela tiden önskat. Ni är givetvis inte intresserade av hur många som kan tänka sig börja träna privat. Vad tror ni?
Vad i synnerhet M vill behöver vi inte backa till 1700- och 1800-talet för att veta. Där fanns knappast någon empati med de fattiga. Däremot är det mer överraskande att inte S tycker att pensionärer har fått bära tillräcklig börda genom skatten utan skall utnyttjas som mjölkko även här. För oss som fortfarande vill se S som ett parti med vettig balans mellan privat och offentlig verksamhet är utvecklingen oroande. Om träningsverksamhet inte längre är en fråga om hälsa utan enbart pengar, vad har vi då för alternativ?
Om socialnämndens budget är ansträngd, flytta då över Hälsocentrets verksamhet till idrotten. För där saknas tydligen varken pengar eller bidrag.
Vi är många som väntar på en förklaring.
Arne Lindblom