Insändare Det jag fruktade skulle hända hände och Motalas politiska karta fick inga klarare gränslinjer utan vad partierna i ”Solidariskt Motala” gjorde var att lägga en vinglig spång över ett djupt dike.

Ingenting kommer, utifrån min horisont, att förändras i politikens innehåll med mindre än att något eller några partier begår harakiri.

Diket, som man nu bristfälligt överbrygga, är ett resultat av ett idogt grävande där ett parti envist håller fast vid sin utmejslade politik, som för övrigt har stöd av närmare 80 procent av invånarna i de nationella mätningarna. Samtidigt som det andra stödpartiet envist drar majoritetspartiet åt motsatt riktning. Det finns en spricka i majoritetspartiet som innebär en oförutsägbarhet och beslutsvånda, något som inte gagnar någon, allra minst Motalaborna.

Denna spricka lyckades S och MP laga genom enligt tidningsuppgifter, många och långa sammankomster. Resultatet av dessa sammankomster var en samsyn i politiken visavi V vilket ledde till att man gemensamt deklarerade att samarbetet med V var omöjligt då skillnaderna var för stora. Och vilket man i de politiska fora betonade, det var ovanpå de rent politiska skillnaderna även personfrågor som gjorde samarbetet omöjligt.

Det är inte första och heller inte sista gången som koalitioner splittras. Det ingår i politikens väsen. Små och otydliga motsättningar som möjliggjorde koalitionen fördjupas och under tiden förändras. Det hör till den politiska verkligheten att parterna i koalitionen ständigt diskuterar och söker lösningar på de gemensamma problemen. Och finns den goda viljan lyckas man i de allra flesta fall komma till acceptabla lösningar. Men det kräver god vilja och i grunden en samsyn. Det förvånade mig inte på minsta sätt när en företrädare för MP uttalade att man inte önskade samarbeta med V. Det var åtminstone tydligt vilken väg MP ville gå. Och de lyckades skapa en situation där samsynen mellan S och MP utmynnade i att koalitionen bröts upp.

Jag kan inte, från min begränsade insyn, förstå hur plåstret kan läka det inflammerade såret.

Gunnar Johansson