Insändare Det var tisdagen efter påsken (18 april) och jag hade just hämtat en vän med bil. Jag parkerade utanför vårt hus på Hovslagaregatan. Jag hade bråttom och lät min väninna sitta i bilen. Jag skulle bara in för att lämna betalning till vår fönsterputsare. Det tog bara någon minut, men när jag kommer ut till bilen är den ”lappad” med en bot på sjuhundra kronor.

Min väninna kommer mig till mötes och säger att hon försökte förklara att jag som chaufför skulle komma alldeles i nuet.

När jag kommer ut ser jag en vit Securitasbil hastigt köra iväg, men hinner inte ropa.

Jag ringde sedan till Mattias Tegnér, chef för Securitas i Vadstena och försökte förklara situationen och frågade: Kan man sätta parkeringsbot på bilen, när en människa sitter i?

Hans svar var: Ja, det kan man. Därför att din bil stod i fel färdriktning.

Jag svarade: Men min väninna försökte ju förklara, att jag skulle komma inom någon minut.

Ja, men färdriktningen var det som avgjorde, blev Mattias Tegnérs svar.

Hovslagaregatan är ingen hårt trafikerad gata vid tolvtiden, tisdagen efter påsk, försökte jag förklara. Men inget hjälpte.

Skall inte ordningsmakt vägleda först och sedan bestraffa? Skulle Securitasvakten inte försökt få tag på mig, när min väninna gjorde allt för att försöka förklara min hastiga frånvaro?

Ringer Dag Samuelsson på Vadstena kommun och frågar vilka instruktioner Securitasvakterna har i Vadstena för att sätta p-böter på hastigt väntande chaufför med passagerare i bilen. Ber honom att titta över och låna ut instruktionerna.

Upplevelsen av Vadstenas vänlighet, gick sönder och jag tänkte: Varifrån kom Securitasvakten? Hade hon (det var en hon!) ingen förståelse för att det gällde bara någon minut utanför min egen port, där familjen och jag bott i 40 år!

Och att en god vän satt i bilen och gjorde allt för att förklara för henne, att chauffören skulle komma inom en minut.

Mattias Tegnér, Securitaschefen förklarade för mig, att det tog tre minuter från att Securitasvakten såg min bil, fotade den, ”lappade” den och körde iväg!

Inte undra på att jag såg den vita Securitasbilen köra iväg! Så kort tid var jag borta. Detta kostar mig sjuhundra kronor!

Är det så vi skall ha det i Vadstena?

Ingegerd Lindaräng