När Aftonbladet nu i juli skriver en intressant och tankeväckande artikelserie för att ”granska de osynliga romerna i Sverige”, så nämns inte med ett ord resandefolket, som ändå är den största gruppen, kallad romer, i vårt land.
Vi resande (romanimanusj) har bott och verkat i vårt land i 500 år.
De övriga i gruppen romer har kommit hit på senare tid. Från slutet av 1800-talet och fram till nutid. Ändå när man talar och skriver om romerna i Sverige så låter man ogenerat dessa sentida invandrande romer annektera vår historia, resandefolkets historia, och göra den till sin. Våra släkter är väl kända genealogiskt och också genom de, numera förbjudna, registreringar som utförts av staten genom åren. Ingen av de övriga släktena i gruppen romer kan härleda släktskap med dem som kom hit på 1500-talet och som levat här fram till 1800-talets slut.

Den svenska staten har under hundratals år medvetet arbetat för att marginalisera och utrota oss. Ett exempel på hur lyckosamt detta arbete varit är dessa artiklar i Aftonbladet.
Genom lösdriverilagstiftningar har vårt sätt att leva lagförts. Redan år 1637 fick vi en förordning i vårt land som bar namnet: ”Placat om tartarnes fördrifwande af landet”.
Detta var resandefolkets förfäder!
Under 1700/1800-talet stiftades påbud i de svenska kommunerna där vi förbjöds att bli fastboende eller kyrkoskrivna.

Så kom den nya vind som blåste över världen att nå också Sverige i början av 1900-talet. Socialdarwinismen. Ett nytt sätt att tänka. Staten Sverige gick i bräschen och blev det första landet i världen att upprätta ett rasbiologiskt institut för att arbeta med att skapa ett starkt folk. 1921 lades en motion om detta i vår riksdag, undertecknad av högerns Arvid Lindman och socialdemokraten Hjalmar Branting. Men dessa båda herrar är inte så viktiga att komma ihåg, nej det man skall komma ihåg är att det fanns ingen opposition mot detta befängda beslut.

Så vi fick vårt institut och efter att ha mätt och kategoriserat vårt folk så skapades en handlingsplan för att skapa genetiskt utrymme för den ljusa nordiska rasen på bekostnad av ”lappar, zigenare och tattare”. Den handlingsplanen fick namnet: ”rashygien”. Rashygienisternas behov av en tvål tillgodosågs år 1934 då vi fick vår svenska steriliseringslag som vi levde med till 1975. Efter att ha justerat den lite år 1941, så att man kunde sterilisera även av sociala skäl, så kom man att få riktig snurr på verksamheten. Nu räckte det att man hade ”typiskt tattarutseende” för att vara kvalificerad för ingreppet.
Man har steriliserat 63 000 människor i vårt land, även här är vi världsledande, i förhållande till vår folkmängd. Dock steriliserades inte särskilt många övriga i gruppen romer eller samer, medan man räknar med att det fanns en steriliserad i vart fjärde hushåll bland oss resande.
Sådan är vår historia.
En ursäkt från en minister på en undanskymd plats är fort glömd.
Sverige har aldrig gjort upp med sitt rasistiska förflutna.
Så medvetenheten bland det svenska folket om oss och vår historia är fortfarande mycket dålig. Vi tycker det är rimligt att få vår historia befäst i våra barns skolböcker och i samhällslivet i övrigt. Vi tycker också att det är ett rimligt krav att vi blir tilltalade och får vår plats i media.
För som sagt, vi lever och finns! Vi är resandefolket i Sverige!

Bennie Åkerfeldt
författare, skribent och föreläsare