Kära Sonia och Camilla. Bäste Johan.
Inte utan en viss förvåning tog jag del av ert debattinlägg rörande en fortsatt utveckling av Mo­talas högskoleutbildningar.
Det ni föreslår har funnits i kommunen sedan slutet av 1990-talet och varit och är under ständig utveckling.
Till Motalabornas fromma har, under åren, tjugotalet universitet och högskolor välvilligt levererat alltifrån korta kurser till hela program. De senare omfattande upp till fem års heltidsstudier.
Allt har ägt rum på Campus Motala, vilket är beläget inom Carlsund utbildningscentrum. Arbetssättet har hela tiden varit att näringsliv och primär- och landstingskommun tillfrågats om aktuellt utbildningsbehov, varefter önskemålen infriats.
Att nätverket inom högskolevärlden blivit så omfattande beror på att Motala var den enda kommun som var ledamot i KK-stiftelsens så kallade Erfa-grupp, i vilken ingick representanter för samtliga 47 universitet och högskolor i landet.
Via detta samarbete blev Motala stilbildande för hur ett lokalt högskolecentrum ska byggas upp och utvecklas.
Inom denna stiftelse och på flera universitet kallas utvecklingsarbetet för ”Motalamodellen”. Campus Motala har också på ett positivt sätt uppmärksammats inom EU-projekt med bland annat University of the Highlands and Islands i Skottland. Motala är det enda av de riktigt stora högskolecentren som finansierats på kommunal basis, det vill säga utan EU-medel.
Debattörerna skjuter speciellt in sig på, i dessa tider, relevanta områden som teknik, handel, turism, pedagogik, vård och omsorg. Teknikområdet har alltid utgjort basen i utbildningsmenyn. Redan i inledningen av nuvarande ekonomisk kris erbjöds en yrkeshögskoleutbildning med fyra inriktningar från Örebro universitet.
Personal inom besöksnäringen har haft tillgång till kurser i turism upp till 60 högskolepoäng från Karlstads universitet. Ett lärosäte från vilket man sedan många år har tillgång till samtliga lärarprogram alltifrån förskola till gymnasieskola.
Lärarpersonal har också, via Högskolan i Gävle, givits möjlighet att fortbilda sig inom angelägna områden som särskole- och specialpedagogik. Allt för en minimal kommunal kostnad.
Kommunal vård och omsorg har likaså haft tillgång till många enskilda kurser från flera högskolor. Örebro universitet har till exempel haft hela programutbildningar för sjuksköterskor och socionomer förlagda till Motala. Handeln är både viktig och intressant. Högskolan i Skövde har givit gymnasieelever, som studerar på Handelsprogrammet, möjlighet att fortsätta sina studier på dess butikschefsprogram. Allt inom samma gamla välkända gymnasieväggar.
Under alla dessa år har, som en – understundom infekterad – röd tråd samarbete sökts med Linköpings universitet. Man har vid flera tillfällen sänt delegationer till Motala och förundrats över den nya undervisningstekniken.
Likaså har man från Motala haft föreläsningar på LiU, men något positivt resultat har aldrig nåtts. Under förra året hade skolpolitiker och tjänstemän en serie konferenser, vilka resulterade i ett vällovligt samarbete mellan universitetet och gymnasieskolan. Man vägrar dock styvnackat att förlägga några program till Motala.
Undertecknad, som har en politisk fot på universitetet och ofta träffar representanter för ledningen, fortsätter dock lika styvnackat att arbeta för den goda saken. Lika­så gör kommunledning och skolpolitiker.
Just dessa dagar handlar det om en medverkan i rekonstruktionen av socionomprogrammet. Vi får se var dessa diskussioner slutar.
Vårt recept på framgång är det bistra faktum att landets universitet, så också Linköpings, kommer att drabbas av en akut brist på studenter. Om inte förr, så kommer man då till insikt om att denna brist kan uppvägas av distansstudenter i bland annat Motala.

Per de Faire (M)