Under de senaste åren då vårt materiella överflöd börjat mättats har kulturen fått ett allt större intresse. Kultur och turism har blivit en större ekonomisk faktor än bilindustrin i Europa. Vissa svenska politiker har börjat inse att vårt lands möjligheter till arbete och överlevnad kommer att bland annat ha sin chans i turistnäringen.
Man syftar på den svenska naturen med dess tysta stora skogar, rena sjöar och vattendrag. Folk som ständigt lever i buller och dålig luft och aldrig har möjlighet att uppleva total tystnad är vårt land mycket exotiskt lockande.
Däremot har Sverige aldrig varit tätt befolkat och våra städer och kulturupplevelser ligger inte tätt som i Holland, Frankrike, Italien eller andra europeiska länder.
Dessutom blev våra genuina stadskärnor med många gånger historiska byggnader, helt intakta frivilligt raserade medan däremot ute i Europa efter kriget minsta gatufasad värderades och hela byggnader i gammal stil återuppbyggdes. Vilket nu ger Europas städer varierade upplevelser och därför av högt turistvärde. Under hela den intensiva debatten kring Göta kanal och Mo-tala har allt diskuterats men aldrig kulturens betydelse eller skönhetens egenvärde. Det närmaste man kommit är salamanderödlor och flodmusslor som också lovats skydd med höga murverk...
Ingen har klargjort att Göta kanal är Sveriges, ja ett av världens mest imponerande allkonstverk där all form av mänsklig kraft och förmåga förenats: som byggnadsverk är det jämförbart med Kinesiska muren och Egyptens pyramider.

Varje sommarmånad söker sig över fyra miljoner på eller till detta underverk som har röstats till vårt mest betydelsefulla turistmål. Dragningskraften från övriga Europa ökar årligen.
När vi vet att EU är skapare av det nya trafiktänkandet och Göta kanal är den nordliga delen av Europas vattenleder, vore inget riktigare än att begära ekonomiskt kraftigt stöd från EU. Speciellt då Sverige sedan 60-talet varit en av de mest ekonomiskt stödjande nationerna per capita till Unesco och Europas återuppbyggnad.
Motalas roll i detta Europas kanalsystem skulle med rätta kunna döpas till Nordstjärnan. Baltzar von Platen redan solfjäderformade gatusystem, med centrumpunkt ute i kanalen, har ju redan stjärnans form. Symboliken är ju nästan synskt. På några få år vore Motala EU känt och vad detta skulle ge Östergötland som turisthjälp är oskattbart.
Motala skulle få fortsätta att utvecklas i sitt sällsynt friska solglitter från reflexerna från Vättern som Prins Eugen och Verner von Heidenstam beskrivit på var sitt sätt, och inte avskärmas av höga murar med långa breda skugg sidor. Låt staden ljusa öppenhet utvecklas i parker och människovänligt lockande bostads bebyggelse längs alla Motalas vattendrag.

Har Motala råd att missa denna dubbla kulturella chans som Göta kanal och ett trivsamt Motala erbjuder?
Låt därför vår kulturminister och alla kulturinstitutioner få medverka med sin professionella kulturella kunskap för att illustrera vad en rik livsmiljö betyder för oss människor.
Alla vet att det finns andra alternativ än att bygga denna järnväg genom Motala som kommer att dela staden till stort problem för kommande generationers ekonomiska, sociala och kulturella levnads villkor och trivsel.
När bomberna föll över London under andra världskriget blev det tal om att minska anslagen till kulturen för att förstärka krigskassan. Då röt Churchill: om vi inte skyddar vår kultur, vad är det då vi kämpar för?

BENGT OLSON
konstnär och miljöskapare