En stor dos av aningslöshet
Svar till
debattartikeln ”Kasta inte sten i glashus” den 22 januari.
Relaterat
Allt sedan kommunfullmäktiges budgetdebatt i november har jag efterlyst en förklaring till Solidariskt Motalas budgetförslag, i vilket bildningsnämndens verksamhet är ofinansierad motsvarande 58 miljoner. Senast ställde jag frågan i en politisk krönika och nu har så, till sist, vänsterteamet Andersson – Höglund krystat fram en förklaring till hur 28 miljonersförslaget rörande fria bussresor för alla elever är tänkt att finansieras. Med mild förvåning konstaterar jag att dessa miljoner ska betalas av Östgötatrafiken. Den tekniska termen för detta är, enligt Andersson – Höglund, ”kostnadseffektivisering”, då man tänker sig att de ickebetalande ungdomarna ska fylla bussarnas tomma platser. Det rätta ordet för denna sovjetinspirerade idé torde snarare vara en ovanligt stor dos av ”aningslöshet”.
Att ett sunt affärsdrivande företag som Östgötatrafiken skulle ställa upp på detta är ungefär lika sannolikt som att en biografägare, strax före filmstarten, gratis ställer lediga platser till fritt förfogande för hugade spekulanter. Som avslutning till denna del vill jag påpeka, att beräkningen av de 28 miljonerna ingalunda är ogrundad utan uträknad av två av kommunens ekonomer.
Glashusartikeln berör också Nystart Motalas projekt rörande 1 000 nya jobb och de två miljoner, vilka avsatts i vår budget för att offensivt arbeta för att få fler företag till vår kommun.
Vi ber inte redan etablerade företag att skapa fler arbeten, vi arbetar för att företagen ska få behov av att göra nyrekryteringar.
Den tredje ingrediensen i artikeln gäller neddragningar av personal inom äldreomsorgen och elevassistenter. Vi konstaterar att pengar till dessa tjänster tyvärr inte finns, då vi eftersträvar en budget i balans.
Därmed har alltså den röd-röda glashus-teorin fallit platt till marken.
Per de Faire (M)












